lavidalocalifestyle

God förmiddag sofistikerade läsare. Ni som följer min blogg, (inte så många, men ändå :) vet att jag var nere på Metallica i Göteborg för inte allt så länge sedan. När jag satt där på mina underbara sittplats på Ullevi och kände gåshuden komma och hela kroppen sjönk 5 grader när Metallica kom in och pumpade "Hit The Lights" sjukt högt. Då vet man att man lever, och har de jävligt bra dessutom. Efter konserten var "slut" började några få jävla rookies gå ut från stadion, och de var innan ett enda encore av de stora gudarna. Redan där början man undra va i helvete de gör på en Metallica konsert om de går hem så fort dem slutat att spela. Har dom aldrig vart på en konsert förut eller? Till och med min farmor vet ju att alla stora band spelar minst en låt när de har tackat och gått bakom scenen. Men det som gör mig ännu mer "pissed off" är när jag ser att folk lämnar Ullevi när Metallica står och pumpar Creeping Death högt som bara faan. Har dom inget hjärta eller? Har dom inga öron?  Opera, Pop och sån skit i all ära. Men när vi pratar om METALLICA, världens största rockband genom tiderna tillsammans med Led Zeppelin. Då går man fan inte iväg när de spelar sista låten, högt, snabbt och satans jävla bra. Därav min topic för dagens inlägg. Ni som gick under Creeping Death på Ullevi kan läsa, begrunda och utföra akten. Lite aggressioner är aldrig fel att få ut, men hallå! Det är ju faktiskt bara sanning.

God förmiddag trogna och underbara läsare. Jag ber om ursäkt i största mån att jag inte har upptaderat bloggen på länge. Jag har ju faktiskt varit lite upptagen, trot eller ej. Helgens schema består av konsert i Göteborg då vi skall se de så kallade Big 4. Metallica, Slayer, Antrax och Megadeth. 3 band av 4 suger hårt, och ja. Självklart är de Metallica som rockar den här världen vi lever i. Jag tror jag har drömt om att se dessa hårt rockande numera gubbar i snart 15 år. Minns när man satt i sitt fina pojkrum på pottan och kissade litegrann utanför, med massa "galna" Metallica posters och bara drömde sig bort i quint-ackordens gedigna värld. (Och för er som inte vet vad ett quint-ackord är, så de ett så kallat "hårdrocksackord" där man oftast använder sig av bara två stränger med två band emellan på gitarren). Vi åkte nämligen bil till Göteborg från Övik, och de ska jag säga er. Det är en jävla bit, närmare bestämt 90 mil. Kände mig dock som en tvåbarnspappa när kalleankabarnen satt i baksätet och sov när jag lyssnade på P3 och bytte verkligen inte kanal när det blev nyheter, snarare att man skruvar upp bara för att få en fin pappakänlsa ;) Hur som haver har vi det jättetrevligt här nere och de hoppas jag att ni underbara läsare och har. För det är ni värd, med tanke på att ni är bäst som följer min utomordentligt vackra Hello Kitty blogg =). Ha en bra helg, och på återseende mina trogna läsare. Tooodles.. =)

För tillfället är jag och min kära sambo Sofie vakt till en katt som bokstavligen är buttnaked. Seriöst, en katt utan hår! Är verkligen allt som de ska för denna dam? De tror jag då fan inte! Stackarn är ju till och med full med rynkor vid typ 2 års ålder. Jag förstår denna varelse helt och hållet om hon har ångest och åldersnoja. Men vad ska man göra? För de första är hon bokstavligt talat ful, den är faktiskt inte vacker på en fläck. Förvisso måste jag inflika med att hon är söt, men vi män vet att de är en väldi skillnad på söt och snygg. Vad flickor anser om de kan jag inte svara på, med tanke på att jag inte bär på samma kromosomer som de. Nåja, denna stackars katt är ju också varm som en tekopp på en söndag när bakfyllan slår in som värst. Hur blir en katt som är buttnaked varm? Jag förstår inte, är de inte pälsen som håller de varm? Eller har katten en inbyggd termometer kanske? Vad vet jag.

Kära klasskamrater, moderatorer och ärkevänner. Bloggen är startat och kommer att uppdateras då och då. Bli inte sura på mig nu om de inte kommer nytt inlägg varje dag. Med tanke på att blogg är egentligen ganska meningslös. Dock är Pär Bjuhrmans NHL-blogg inte meningslös med tanke på att de finns ett syfte med den. Och de finns ju självklart inte med den här. Men jag ska försöka att förgylla er några minuter om ni väljer att läsa det jag har att delge er. Så, på återseende.